Vad krävs för att man ska bli skadeståndsskyldig?

Det är många som undrar vad som krävs för att man ska bli tvungen att betala skadestånd samt hur skadestånd beräknas. Här följer därför en redogörelse för några grundprinciper inom svensk skadeståndsrätt.

När blir man skadeståndsskyldig?

Huvudregeln inom skadeståndsrätten framgår av 2 kap. 1 § skadeståndslagen.
Den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar personskada eller sakskada skall ersätta skadan.
Dessa förutsättningar ska alltså vara uppfyllda för att man ska bli skadeståndsskyldig:

1) Uppsåt eller vårdslöshet

En skada som någon har orsakat uppsåtligen, dvs. "med flit", är givetvis skadeståndsgrundande; de flesta är nog överens om att en person som t.ex. kastar sin väns dator i marken ska bli tvungen att betala för en ny dator. Vårdslöshet (som av jurister brukar kallas culpa) är dock en mer knepig bedömningsfråga. För att bedöma om en person har agerat vårdslöst kan man göra en s.k. fri culpabedömning, där man bl.a. tar hänsyn till hur stor risken för att en skada skulle uppstå var samt i vilken utsträckning den skadevållande personen insåg risken. Man kan förenklat säga att culpabedömningen går ut på att utreda om skadan uppstod av en ren olyckshändelse eller om någon kan skuldbeläggas för att skadan uppstod. I vissa fall krävs inte uppsåt eller vårdslöshet utan den som har orsakat skadan blir skadeståndsansvarig oavsett om hen har varit vårdslös eller om det var en ren olyckshändelse (detta kallas rent strikt ansvar). Som exempel kan nämnas att en hundägare alltid ansvarar för de skador som hunden orsakar, oavsett om ägaren har varit vårdslös eller inte (19 § lagen om tillsyn över hundar och katter).

2) Vållar (orsakar)

En stor del av utredningen är den så kallade kausalitetsbedömningen. Man måste utreda huruvida det faktiskt var en viss handling som orsakade skadan eller om det kan ha varit en ren tillfällighet att skadan uppstod. Det räcker dock inte med att en handling orsakade skadan utan s.k. adekvat kausalitet måste föreligga, vilket förenklat kan sägas innebära att skadan måste vara en någotsånär förutsebar följd av handlingen. Ett skolboksexempel för att belysa adekvat kausalitet är följande:
En kusk kör en passagerare mellan två städer. Kusken har dock ett bristfälligt lokalsinne och hamnar på fel väg. Väl på denna väg slår blixten ner och träffar passageraren som avlider. Hade inte kusken kört fel hade blixten aldrig träffat passageraren; skadan hade aldrig uppstått annars och därmed kan sägas att kausalitetskravet är uppfyllt. Men som alla vet är blixtar opålitliga och kan slå ner lite var som helst. Passageraren hade lika gärna kunnat träffas även om kusken inte hade kört fel, och av den anledningen är kausaliteten inte adekvat (resultatet av att kusken körde fel kunde omöjligt ha förutsetts).

3) Sak- eller personskada

Ytterligare ett grundkrav är att skadan som har orsakats måste vara en skada på egendom (sakskada, t.ex. en trasig dator) eller på en person (personskada, t.ex. ett brutet ben). Skador som inte har samband med en person- eller sakskada kallas rena förmögenhetsskador och innefattar t.ex. ett utkonkurrerat företag som går i konkurs. För att en ren förmögenhetsskada ska kunna grunda ett skadeståndsansvar måste skadan ha orsakats genom ett brott (t.ex. bedrägeri) eller ha uppstått i ett avtalsförhållande. Skadan måste kunna mätas i pengar. Skadans storlek när det gäller en totalförstörd dator är tämligen enkel att beräkna (datorns värde är skadans storlek). Personskador går dock inte att värdera på samma sätt utan här behöver domstolen göra en individuell bedömning av hur mycket lidande en person har fått utstå och hur detta lidande ska kompenseras. Detta brukar göras med hjälp av schablonbelopp för olika typer av skador. Följdskador till sak- och personskador, t.ex. i form av förlorad arbetsinkomst, ersätts också om de kan värderas i pengar. Den som allvarligt kränker någon genom ett brott kan även tvingas betala så kallad kränkningsersättning.

Hur högt blir skadeståndet?

Skadeståndets storlek beror som framgått ovan på vilken typ av skada som har orsakats. Det finns ingen beloppsgräns; om någon bränner upp en Boeing 777 kan denne tvingas betala nästan 3 miljarder kronor för att ersätta ägaren (det finns dock i viss utsträckning möjlighet för domstolen att jämka skadeståndet om det är oskäligt med hänsyn till den skadevållande personens ekonomi). Men grundprincipen är som sagt att det är skadan som ska ersättas. Skadeståndet är alltså inte ett straff för den skadevållande personen utan en kompensation till den som har drabbats, även om skadeståndet givetvis kan ha en viss bestraffande effekt. I andra länder, däribland USA, kan skadestånd användas som en form av straff. Det är därför skadestånd i USA kan bli mycket höga för vad som i vissa fall betraktas som små skador.

Ansvarar jag för skador som mina barn orsakar?

Vårdnadshavare är skyldiga att ersätta skador som deras barn orsakar genom brott (3 kap. 5 § skadeståndslagen). För att vårdnadshavaren ska vara strikt ansvarig, dvs. ansvarig även om vårdnadshavaren inte har agerat vårdslöst, krävs alltså att barnet har begått en brottslig gärning. Skadeståndsansvaret är dessutom begränsat till en femtedel av prisbasbeloppet per skadetillfälle, dvs. knappt 9 000 kr. Om vårdnadshavaren däremot har agerat vårdslöst och barnet därigenom har orsakat en skada kan vårdnadshavaren bli obegränsat skadeståndsskyldig. Ett exempel är om vårdnadshavaren ser att barnet leker med en dyr vas och väljer att inte förhindra barnet från att ta sönder vasen.

Barn kan bli skadeståndsansvariga

Vad många inte vet är att barn själva kan bli skadeståndsansvariga. Ett barn som orsakar en skada kan bli förpliktat att ersätta skadan, även om barnet är under 15 år gammal och inte kan bli dömd för brott. Väldigt små barn (0-3 år gamla) anses inte kunna vara vårdslösa och kan därmed inte heller bli skadeståndsansvariga. Dessutom kan skadeståndet som barn förpliktas att betala jämkas med hänsyn till barnets ålder och mognad.

Senast granskad 2017-07-02