Avtalslagen (1915:218) på modern svenska

Avtalslagen är den centrala lagen inom civilrätten. Som de flesta juridikstuderande och andra intresserade har märkt är dock språket ganska svårbegripligt. Detta hänger givetvis ihop med att lagen är över 100 år gammal. I den här artikeln ska jag göra ett försök att "översätta" avtalslagens första kapitel till ett modernare språk. Observera att denna "översättning" inte är en rättskälla; den är endast avsedd att vara ett hjälpmedel för att tolka avtalslagen.

1 kap. Om slutande av avtal

1 §

Anbud om slutande av avtal och svar å sådant anbud vare, efter ty här nedan i 2-9 §§ sägs, bindande för den, som avgivit anbudet eller svaret.

Vad i nämnda paragrafer stadgas skall lända till efterrättelse, så vitt ej annat följer av anbudet eller svaret eller av handelsbruk eller annan sedvänja.

I fråga om avtal, för vars giltighet enligt lag fordras iakttagande av viss form, gälle vad särskilt är stadgat.

Ett erbjudande att ingå avtal (anbud) och ett svar på ett sådant erbjudande (accept) är bindande för anbudsgivaren respektive acceptgivaren i den utsträckning som framgår av 2–9 §§.

2–9 §§ ska tillämpas om inte annat följer av anbudet eller accepten. Även handelsbruk eller annan sedvänja ska, om sådan finns, tillämpas istället för 2–9 §§.

Huvudregeln är att avtal kan ha i princip vilken form som helst (t.ex. vara muntliga). Om en särskild regel kräver att avtalet har en viss form (t.ex. att avtalet måste vara skriftligt) gäller dock inte denna huvudregel.

2 §

Har anbudsgivaren bestämt viss tid för svar, skall han anses hava föreskrivit, att svaret skall inom den tid komma honom till handa.

Är i brev eller telegram, vari anbud göres, viss tidrymd utsatt för svaret, skall denna räknas från den dag brevet är dagtecknat eller den tid på dagen telegrammet är inlämnat för befordran.

Anbudsgivaren kan kräva att mottagaren besvarar anbudet inom viss tid (en så kallad acceptfrist).

Om en viss tidsrymd har bestämts för svaret (t.ex. "inom 3 dagar") ska denna tid räknas från det datum som brevet är dagtecknat. Vad som gäller för telegram kan t.ex. användas för att bestämma acceptfristen för ett anbud som har skickats med epost.

3 §

Göres anbud i brev eller telegram utan att tid för svar däri utsättes, måste antagande svar komma anbudsgivaren till handa inom den tid, som vid anbudets avgivande skäligen kunde av honom beräknas åtgå. Vid beräkningen av nämnda tid äge anbudsgivaren, där ej annat föranledes av omständigheterna, förutsätta, att anbudet framkommer i rätt tid samt att svaret avsändes utan uppskov efter det anbudstagaren åtnjutit skälig betänketid och icke varder under vägen försenat; är anbudet gjort i telegram, äge anbudsgivaren tillika förutsätta att svaret befordras på enahanda sätt eller annorledes kommer honom lika tidigt till handa.

Anbud, som göres muntligen utan att anstånd med svaret medgives, måste omedelbart antagas.

Om anbudsgivaren inte har uppgivit inom vilken tid hen vill ha svar på sitt anbud är anbudsmottagaren skyldig att besvara anbudet inom skälig tid (detta kallas den legala acceptfristen). Vid beräkningen har anbudsmottagaren rätt till skälig betänketid. Beroende på vilket sätt anbudsmottagaren väljer att skicka sin accept ska även en viss tidsåtgång för meddelandet att komma fram till anbudsgivaren godtas.

Muntliga anbud måste accepteras omedelbart, såvida inte anbudsgivaren har gett anbudstagaren anstånd.

4 §

Antagande svar, som för sent kommer anbudsgivaren till handa, skall gälla såsom nytt anbud.

Vad nu är sagt äge dock icke tillämpning, där den, som avsänt svaret, utgår från att det framkommit i rätt tid och mottagaren måste inse detta. I ty fall åligger det denne, om han icke vill godtaga svaret, att utan oskäligt uppehåll giva avsändaren meddelande därom; underlåter han det, anses avtal hava genom svaret kommit till stånd.

Om en accept kommer fram till anbudsgivaren för sent, ska accepten räknas som ett nytt anbud till den ursprunglige anbudsgivaren. 

Om acceptgivaren har en rimlig anledning att anta att accepten har kommit fram i rätt tid, och anbudsgivaren måste ha insett detta, gäller dock inte första stycket. Om anbudsgivaren inte vill bli bunden av accepten måste hen i så fall meddela acceptgivaren utan oskäligt dröjsmål. Annars har ett avtal uppstått.

5 §

Avslås anbud, vare det förfallet, ändå att den tid, varunder det eljest skolat gälla, ej gått till ända.

Om anbudsmottagaren tackar nej till anbudet upphör anbudet att vara bindande för anbudsgivaren. Anbudsmottagaren kan inte tacka ja till anbudet i efterhand.

6 §

Svar, som innehåller, att anbud antages, men som på grund av tillägg, inskränkning eller förbehåll icke överensstämmer med anbudet, skall gälla såsom avslag i förening med nytt anbud.

Vad nu är sagt äge dock icke tillämpning, där den, som avgav svaret, anser det överensstämma med anbudet och mottagaren måste inse detta. I ty fall åligger det denne, om han icke vill godtaga svaret, att utan oskäligt uppehåll giva meddelande därom; underlåter han det, skall avtal i enlighet med svarets innehåll anses hava kommit till stånd.

En accept som innehåller någon form av avvikelse jämfört med anbudet ska likställas med att acceptgivaren tackar nej till anbudet och därefter skickar ett nytt anbud till den ursprunglige anbudsgivaren.

Första stycket gäller inte om acceptgivaren anser att accepten överensstämmer med anbudet och anbudsgivaren måste inse detta. Om anbudsgivaren inte vill bli bunden av accepten måste hen i så fall meddela acceptgivaren utan oskäligt dröjsmål. Annars har ett avtal uppstått.

7 §

Anbud eller svar, som återkallas, vare ej gällande, där återkallelsen kommer den, till vilken anbudet eller svaret är riktat, till handa innan han tager del av detta eller samtidigt därmed.

Anbudsgivaren kan återkalla sitt anbud till dess att anbudsmottagaren har tillgång till anbudet. Därefter är anbudsgivaren bunden av sitt anbud.

8 §

Har den, som avgivit anbud, förklarat sig icke påfordra uttryckligt svar därå, eller utvisa omständigheterna, att han ej förväntar sådant, vare anbudstagaren ändock pliktig att på förfrågan giva besked, om han vill antaga anbudet; underlåter han det, anses anbudet förfallet.

Angående vissa fall, då underlåtenhet att avböja anbud anses såsom antagande, är särskilt stadgat

Om anbudsgivaren inte har satt någon tidsgräns för sitt anbud är anbudsmottagaren ändå skyldig att på förfrågan berätta om hen vill acceptera anbudet eller inte. Om anbudsmottagaren inte svarar, är anbudet inte längre bindande.

Det kan finnas undantag från första stycket i särskilda regler.

9 §

Där någon i meddelande, som eljest vore att anse såsom anbud, använt orden ”utan förbindelse”, ”utan obligo” eller liknande uttryck, anses meddelandet allenast såsom uppfordran att avgiva anbud av det innehåll meddelandet giver vid handen. Inkommer sådant anbud inom rimlig tid därefter från någon, vilken blivit sålunda uppfordrad att avgiva anbud, och måste mottagaren inse, att anbudet framkallats genom hans uppfordran, åligger det honom, där han icke vill antaga detsamma, att utan oskäligt uppehåll giva meddelande därom till anbudsgivaren; underlåter han det, skall han anses hava antagit anbudet.

Ett meddelande som annars hade räknats som ett anbud, men som innehåller orden "utan förbindelse" eller liknande uttryck, är inte att anse som ett anbud utan som en inbjudan för mottagaren att själv inkomma med anbud. Om en anbudsgivare besvarar ett sådant meddelande inom rimlig tid, och anbudsmottagaren måste inse att anbudet framkallades av meddelandet, måste anbudsmottagaren tacka nej utan oskäligt uppehåll. Annars uppstår ett bindande avtal. 


Artikeln granskades senast 2018-11-02.

Viktor Svensson Viktor Svensson
Jur. stud. vid Lunds universitet

Viktor Svensson studerar juridik vid Lunds universitet och har bl.a. arbetat som juridisk rådgivare. Han är delägare på Veloxia där han ansvarar för utveckling av privatekonomiska tjänster.